del 1 (igen, Ylva)

Hej igen!
Känns som om mitt förra inlägg blidde lite dumt, hoppas att ingen tog illa upp eller så :)
Jag tror inte riktigt det jag menade kom fram ordentligt.. Det jag tänkte på var väl mer att ofta är det vi "svenskar" som gör att det blir någon sorts distans mellan "oss" och "dem". Som t.ex. när en lärare pekar ut att en elev inte fick vara med i fotbollen, för att hon var invandrare tänkte läraren men eleverna tänkte bara att det fanns de som var bättre på fotboll.. Hänger ni med mig? Haha
måste kila till min buss, tjingeling

Hej tjejer, hoppas att ni haft en bra helg och början på sista veckan:).

Hade lite tankar kring just begreppet mångkulturalitet. Jag tycker att det är väldigt intressant att de som intervjuas i boken till mesta del ser mångkulturalitet som något som främst är kopplat till elever med en annan etisk bakgrund än den svenska. Men som boken framhäver så inbegriper ju begreppet så mycket mer, så som olika ungdomskulturer, kön, ålder, olika familjekulturer, klasstillhörighet och familjebakgrund. Med andra ord så ingår ju alla elever i begreppet. Vidare så behandlar boken frågan om hur viktigt det är att inte låsa fast en elev med en stämpel på sig på grund av den kultur som den tillhör, för denna stämpel för med sig egenskaper som eleven kanske inte alls identifierar sig med eller tycker stämmer in på sig. När jag läser detta så tänker jag att det är så viktigt att lära känna eleven för den som den är och sedan se hur man kan använda dennes erfarenheter, intressen och idéer i undervisningen för att individ anpassa denna.

Om jag vrider detta lite och tänker på att mångkulturalitet kan också visa på hur elever reagerar och beter sig i klassrummet. Att i vissa fall så blir eleverna bedömda som okunniga bara för att de springer runt i klassrummet och har svårt att vara tysta på lektionen. På min VFU fick jag ett exempel på detta från en av lärarna. En av eleverna springer ofta runt till de andras platser och har svårt att vara tyst. Läraren säger då till honom som ett skämt att två personer måste nog förklara uppgiften om decimaler för denne elever för han förstår ju inte. Jag ser att eleven blir ledsen och sitter sedan tyst vid sin bänk och jobbar hela lektionen. Jag kollade under lektionens gång hur det gick för honom och vad jag kunde se så hade eleven inga större problem med decimaltal. Då tänker jag att läraren kanske dömer honom på förhand för att han ger mycket ljud ifrån sig och har svårt att sitta på sin plats, att han inte kan? Det jag tänker är att detta beteende kan ses som en kultur i sig, att man tar plats, är ljudlig och vill se vad alla andra håller på med. Men denna typ av kultur krockar då med lärarens syn på vilken kultur som skall råda i skolan och missförstånd och fördomar kan då uppkomma. Liknande upplevelser har jag fått vid andra tillfällen under praktiken men även från min egen skolgång.

Hur tänker ni kring detta tjejer, finns detta som ett probelm i klasserna. Att lärare dömer elever på grund av beteende eller kultur. Vad kan man göra åt detta i så fall?

Ha det gott tjejer så se vi på fredag:)
Kraaam

Seminariet

Hej tjejer!
Ska vi komma överrens om seminariet nu? Vilka ämnen tycker ni vi ska ta upp, och vilka frågor ska vi diskutera kring med de andra grupperna? Mångkultur är väl ett? och något mer? Sen kan vi väl träffas på Fredag morgon och gå igenom tillsammans, eftersom alla inte kunde på Torsdagen. Blir 8.15 bra?

Kram!!

del 1

Så har även jag åkt på den väntade VFU-förkylningen, kan inte påstå att jag varit särskilt pigg på att göra någonting men hur som, har läst igenom del 1 till slut.

Mångkulturalitet (GAAH vilket svårt ord att stava), tycker jag beskrivs bäst utav studentläraren Henry på s.53 - 54. Det är ett väldigt brett begrepp egentligen enligt min åsikt, som har att göra med mycket mer än etnisk härkomst. Kultur för mig är så himla mycket, vart Varje elev är ifrån, vilken bakgrund varje elev har och inte bara de som inte är helt "svenska".

Något som jag dock reagerade på lite negativt var hur jag tolkade att studentläraren Sara blev bemött av författarna när hon berättade att hon använde ett kors för att markera död, medvetet. Alltså, jag är inte döpt, troende eller kristen men jag tar inte illa vid mig för att det används kors när man markerar död, eftersom det är så vi gör här i Sverige. Jag är självklart öppen för att vi ska vara öppna och bemöta personer med annan härkomst men jag tycker inte att man ska ändra för mycket på saker och ting, som t.ex. tecknet för död.

Talade även med min LUV och en till lärare om skolavslutning i skolan eftersom att jag undrade hur skolorna gör med skolavslutningar i kyrkan. Tydligen får man hålla avslutningarna där om man säger att det är för traditionens skull, men om jag förstod det rätt får man inte sjunga psalmer. Sen frågade jag om de hade avslutningarna där, men tydligen hölls de inte i kyrkan längre eftersom att en präst förra sommaren hade råkat välsigna eleverna innan de gick ut..

Jag vet inte, det är så himla svårt för mig eftersom avslutning i kyrkan var det finaste jag visste förut.. Inte när prästen pratade kanske men vissa av psalmerna har jag alltid tyckt om.. Och därför är det svårt för mig att se hur andra tar det, om man tar illa vid sig eller inte.. Jag är mycker för traditioner, kanske för att jag kommer ifrån en mindre ort där traditionerna ofta var en stor del i livet..

Hur tänker ni gällande vissa traditioner? 

Hej gänget :)

Tänkte ta upp detta med språk, om elever med ett annat ursprung ska få tala sitt 1:a språk med andra elever som har samma språk som modespråk. Jag läste Marjuts inlägg och tyckte det var väldigt intressant och eftersom det diskuteras mycket på min VFU om detta ville jag skriva ett inlägg och inte bara kommentera Marjuts inlägg hoppas det är okej. På min VFU är det ett kompisgäng som gärna pratar med varandra på sitt hemspråk men detta får dom inte, så när det händer blir de andra eleverna stötta och säger till läraren, som får prata med dessa elever. I denna situation så håller jag med läraren, eleverna ska prata svenska när det är i skolan, eftersom dem andra eleverna tror att dem pratar skit bakom deras ryggar när det pratar på deras egna språk.
Jag förstår dig Marjut att det kan kännas bekvämare att prata på sitt hemspråk men om dem vet om att deras klasskamrater blir stötta och dem har bestämt att inte göra det mer, men ändå väljer att göra det.
Är det okej?

Jag tycker absolut att dem ska få prata på deras hemspråk om de är det dom vill men då kan de göra det när dom är ensamma på rasterna eller efter skoltid.

Hur känner ni?

Oj!

Jag märkte precis att jag tog upp samma sak som Marjut gjort, men det kanske inte gör något? Då har vi mer att fundera och diskutera kring detta ämne att språket och betygen hänger samman.... Eller så skriver jag ett till inlägg!!

Ha det bra! =)

Del 1

Del 1.

       

Det står på s.80 mest om att betygen och språket hänger samman. Språket är avgörande för hur duktiga eleverna är, det vill säga vilka betyg de har och kommer att få.”

Jag kan tycka att språket hänger samman med betyg en del, men det är inte avgörande för vilket betyg man kommer få hela tiden. Vad tänker ni att hon menar kring detta? Hur man uttalar sig och om man har bra svenska när man skriver bland annat, eller? Man blir ju lite fundersam, men jag tänker att det är det. Hon berättar också att något som används ofta som definition av skolsvårigheter och utanförskap är bristande kunskaper och färdigheter i Svenska. Ser ni detta mycket på era skolor? Det är klart att den språkliga förmågan förekommer, och alla elever inte når upp till godkänt helt och hållet. I min klass stavar många av dem, mycket dåligt faktiskt och behöver mycket stöd i sitt skrivande. Men det är just i skrivandet, och det utvecklar man ju med tiden framförallt.                                                                                                                                            

                                                                                                                                     

Ämne till seminarium?

Hej flickor!

Har ni kommit på något bra och intressant ämne till seminariet nästa vecka?
Har ni hållit i flera lektioner?
Hur pratas det i lärarrummen? Jag menar. kan de prata om något annat än om eleverna?

Del 1, sidan 80

Jag fastnade för denna text; betygen och språket hänger samman, menar Karin. Och språket är avgörande för hur duktiga eleverna är, det vill säga vilka betyg de har och kommer att få.
Tidigare på samma sida beskriver Karin sina utländska elever och deras kunskaper. Hur olika de olika nationaliteterna kan och förstår svenska.
Jag tror att språket är av betydelse, hur pass bra man behärskar den. Däremot anser jag att det gäller även svenska elever. Även de behöver träna upp sin förståelse och sina kunskaper. Att bygga upp sin ordkunskap underlättar alla vid flera tillfällen framöver i livet. Som exempel kan jag nämna att det är även viktigt att man har tålamodet att läsa hela instruktionen vid till exempel en matematikuppgift. För det första måste man förstå de olika begreppen som nämns, men också att man orkar läsa ordentligt vad man ska göra och vad uppgiften går ut på. Mycket av skolarbetet bygger på kommunikation och därför är det viktigt att man behärskar språket, både muntligt och skriftligt. Men hur man ska få utländska elever att enbart prata svenska i skolan om de har kamrater från samma land i deras närhet, har jag inget svar på. Jag kan bara ta mig själv som exempel. jag pratar alltid helst finska med någon som jag vet kan både svenska och finska,eftersom det känns mer naturligt för mig. Det har absolut ingenting med det att göra att jag varken vill prata svenska eller vill lära mig. Det är bara mer naturligt. Och på detta sätt vill jag ju inte såra någon. Inte alls. Jag tror inte att man kan förbjuda elever från att prata sitt modersmål i skolan. Eller vad tror ni andra?

Vi ses på onsdag! Eller hur? Kram :)

Del 3

Hej allihopa!!!

Jag har läst och vill ta upp något jag tycker är jätteintressant och jag skrev om det första veckan, men det var lite fel kapitel då.. :) Det handlar om mångkultularitet. Det var någon mer som skrev om det i bloggen, men det är bra ämne att prata om tycker jag. Det står mycket om det i alla delar av boken, framförallt i del 3. Det är något som alla kanske tolkar olika. Det är brett och kan betyda mycket, vad tycker ni om det? Vad betyder det för er? Jag har alltid varit uppväxt med att det finns olika kulturer på mina skolor och i varje klass, men i min Vfuklass är det faktiskt ingen med annan kultur, och inte på skolan heller.. Kanske någon enstaka säger min Luv. Det är väldigt sällan det är så, och vad kan det bero på? Som Kristin skrev, hur ska man få de elever att prata svenska i skolan, för att lära sig språket bra? Man kan inte bestämma hur en elev ska prata, men i skolan borde det vara Svenska så man utvecklas och kan förstå för annars har man kvar det, som man pratar hemma som då är sitt hemspråk. Det är nog väldigt vanligt tror jag!
Det är nog svårt för lärare att få alla elever involverade och att de ska tala svenska hela tiden, även om man har ett annat modersmål. Det är ett bra ämne om att prata om på Seminariet, tror jag de flesta tycker?

Hej tjejer. Hoppas ni har det bra och fått vila upp lite under helgen.

Jag  läste igenom kapitel tre och fastnade för två stycken på sidan 167. Där pratar två av lärarstudenterna om att man måste fånga elevernas intressen och att se varje enskild elev. Längre ner kommenterar en av lärarstudenterna att i grundskolan inte ser den framtida nyttan av det de lär sig, för jobb och vidare utbildningar, och att det därför blir viktigare att fokusera undervisningen på de som de just nu är intresserade av.

Jag funderade lite när jag läste detta. Är det ett bra tankesätt, att jobba med elevers intressen för att få den intresserade av skolarbetet? Jag tror att man måste ha en balans mellan lite traditionell undervisning och elevens intressen. För om en elevs enda intresse är tex. fotboll kanske det kan vara svårt att väva in den kunskap som man måste ha i fotbolls sammanhang alla gånger. Men jag håller med om att om man lägger in mer av elevernas egna intressen i undervisningen så kan be bli mer motiverade och på så sätt lära sig mer.

Längre fram i kapitlet så så står det om hur att eleverna påverkas om de inte kan se en mening med det de lär sig. Eleverna gör arbetet bara för att få ett betyg och inte för att ta till sig fakta och metoder som de kan applicera i sitt eget liv och fortsatta lärande. Om mer av deras egna intressen vävdes in i ämnena och samtidigt att de får jobba med uppgifter som de själva han styra till viss del över och utforma på egen hand, kanske meningen med det de lär sig tydligare och roligare. Vilken i sin tur kanske kan leda till att de faktiskt kan ta till sig informationen och göra om den till meningsfull och användbar information som de kan använda sig av.

I mitt klassrum skulle jag vilja ha det som kallas för kreativt meningsskapande att jag tillsammans med eleverna kan samtala och arbeta tillsammans för att nå kunskap och mening. Att här väva in intressen och elevernas egna personlighet och erfarenheter.På sidan 163 skriver författarna: "Vi är övertygade om att mening i undervisning och utbildning är direkt kopplad till ett aktivt och engagerat kunskapsarbete liksom till ett kreativt och nyfiket lärande."Jag håller med om detta. Jag tror att man genom att jobba tillsammans, med ämnen som intresserar eleverna och väcker deras nyfikenhet och vilja att veta mer, kan eleverna få en meningsfull utbildning.

Blev lite långt inlägg kanske:p.

Ha en goo vecka nu tjejer så hörs vi:)

I den tredje delen fastnade på sida 180 senmodernt meningsskapande, kan man skapa sin egen mening själv? Linnér och Westerberg tycker det, om det handlar om lärande och kunskap måste det ske i samtal mellan lärare och elev men också mellan elev och elev. Den tanken tillhör den socialkonstruktionisktiska sättet att se lärande på. Det tycker jag är väldigt intressant eftersom de sägs att elevernas sätt att tänka och arbeta påverkas av sociala och kulturella förutsättningar. Det har jag sett i min klass, när det är grupparbeten, så passar det bäst för dom som kan uttrycka sig bra i grupp och inte är blyga för att säga vad de tycker. Mindre bra går det för de elever som e mindre sociala, dom hamnar i skuggan av dom som gillar att höras och därmed inte medverkar lika mycket i arbetet.

För att alla ska kunna arbeta i grupp och då bli mer sociala kan man börja i mindre grupper och läraren placerar eleverna i grupper. Enligt mig så är det viktigt att kunna samtala i grupp, men det är inte lätt för många elever, därför behövs det övas på.

Tjo tjejer!! :)

del 3, undervisning med mening

Jag måste börja inlägget med att fråga dig Amanda, hur funkar det egentligen när klassen är på 37 elever? Delas de upp ibland? Hur många lärare är det på så många elever?
I mina klasser är det minst 17 och max 20, känns som att jag blir lite bortskämd haha!

Hur som, har suttit i ett par dagar nu och läst igenom del 3 och hur man skapar mening i klassrummet.. Vad lär jag ut, varför lär jag ut det, vill eleverna kunna det här, behöver de kunna det här?
Håller med en av studentlärarna i boken som sa att det inte alltid är det exakta födelseåret på en viss poet som är viktigt att kunna, utan vad poeten vill säga med sina dikter och/eller texter och vilken skillnad hen vill/har gjort för omvärlden.
Jag är ju praktisk av mig men tycker självklart att praktik och teori bör blandas med varandra och varieras, men den ena studentläraren "Henry" tyckte jag gjorde det så bra när han gjorde ett rollspel för att visa eleverna hur demokratin fungerade i Grekland. Man engagerar eleverna på ett helt annat sätt, iallafall visa av dem.

Men bortsett från allt detta så har jag en elev som Inte vill ta emot hjälp. När hon ber om hjälp slutar hon ofta att lyssna eller avbryter med att hon inte fattar och slutar med att kolla i boken. Har vid ett flertal tillfällen pratat med henne om detta vilket även andra lärare gjort men hon vill verkligen inte ta emot kritik. Hur gör man för att motivera och skapa mening för en 10åring som inte vill? Hon är fruktansvärt uppmärksamhetskrävande och ber ofta om hjälp för att få vuxet sällskap mer än få hjälp med en uppgift..


Oj vilket inlägg, haha! Hej på er hoppas att allt är bra!

Fastnade för den första delen i boken

då jag just nu befinner mig i en skola som man just är invandrartät.
En skola där större delen av eleverna kommer från andra länder och olika bakgrunder.
Blev förvånad när en av eleverna pratade om hur de hade undvikit minor under sin flykt ut ur sitt hemland och tjejen mittemot pratade om hur en bomb hade exploderat i huset bredvid där de bodde innan de flyttade till sverige.
Alla elever är individer oberoende av etnicitet och bakgrund.
Många elever i en mångkulturell klass slits mellan vilka de var och de är tillsammans med tanken på vad de vill bli.
Vad betyder mångkulturell? Vad tänker ni på då?
Betyder det som sara säger i kap. 3 att man är mångkulturell om man kommer från arbetarklassen och studerar på universitetet?
Att man blandar i sin personlighet.
De elever som växer upp i mångkulturella områden och inte integreras i samhället har svårare att lära sig språket. Detta har jag ett tydligt exempel på i min skola där  det finns 4 somaliska pojkar. Alla kom till Sverige samtidigt men en av dem hamnade i en stad som är "helsvensk" medans de andra hamnade där de är nu(som jag sagt tidigare ett invandrartätt område). Pojken som hamnade i det helsvenska området har bättre kontakt med de "svenska" eleverna och leker med alla ute på skolgården samt behärskar språket väldigt bra.
De tre andra pojkarna håller sig till varandra, pratar somaliska hela tiden och har stora språksvårigheter. De bråkar ofta med de andra barnen och undviker undervisningen så mycket de kan. De vill hellre springa omkring i korridorerna och retas med de andra barnen.
Tror helt klart på att elever som ska lära sig ett språk måste lära sig det genom att prata det och höra det.
Vad tror ni?

Del 3, sidan 162

I denna kapitel fastnade jag för ett stycke som följer här; talet om reflektion är lätt att förstå som en reaktion av behaviorismen, som i sin tur dominerade lärarutbildningen under sextio- och sjuttiotalen .Det är klart att reflektion är bra och nödvändig för varje människa.

Jag tycker att det är viktigt att man får tid över att tänka efter det man har sagt eller gjort och göra en tillbakablick för att se vad som gick bra och vad som gick mindre bra. men jag vill påstå att det inte är lätt alla gånger om man inte har den vanan att göra det. När min Luv frågade mig vad jag tyckte fungerade och inte fungerade när jag hade undervisning var det först svårt att komma på något som hade gått bra. Men det finns nog det varje gång bara man är ärlig. Jag och min Luv hade ganska liknande åsikter om vad som gick bra respektive sämre. Hon sade att hon inte var där för att döma mig, utan för att ge mig tips inför framtiden. Och så är det väl. Vi måste försöka slappna av fast det är inte alls lätt.

Men jag håller i vilket fall som helst med om att man borde alltid reflektera över sina handlingar. vad skulle jag göra annorlunda om jag skulle får göra samma sak en gång till? Vad skulle jag inte ändra på? Det är väl genom reflektion som vi lär oss nya sätt att lösa uppgifter på. Men reflektion kräver tid.

del 2

Hallojs!
Jag vet inte om det bara är jag, men jag har svårt att finna ro till att sätta mig och läsa och skriva inlägg. Kanske är för att man är ovan, vad vet jag :)

I del 2 (Att undervisa är att välja) fastnade jag för kapitlet Frihet Och Bundenhet där är en studentlärare berättar att hon ibland känner sig låst till att undervisningen ska ske på ett visst sätt och innehålla bestämda delar, och att man ibland möts av en attityd av andra lärare att man inte ska ändra i saker och ting.

Jag har ju aldrig varit ut och vikarierat helt själv och verkligen testat på att vara lärare helt och hållet, utan det är ju här under VFUn som jag sett och hört mer hur det funkar i skolorna. Jag har själv inte stött på någon negativitet runt mitt val av undervisningsform eller innehåll när jag väl hållt egna lektioner, snarare tvärtom men däremot är det något jag oroar mig för att jag kommer att möta på i arbetslivet. Jag älskar att testa på nya saker, att variera undervisningen för att kunna nå ut till så många som möjligt och jag vill se till att eleverna tycker det är roligt att gå till skolan och inte bara tycka att det är något tråkigt och jobbigt som måste göras. Samtidigt vet jag inte hur min undervisningform och sätt att bemöta eleverna skulle bemötas i arbetslivet, kanske tycker andra att man framstår som flummig och att eleverna inte lär sig något?


Tjingeling

Hej!

I min VFU klass använder sig läraren av massa olika läromedel, som läroböcker, uppgifter ifrån skolverket och läromedel ifrån andra lärare som gärna delar med sig.
Det tycker jag är väldigt bra för att inte fastna i en typ av lärande för det kan få konsekvenser som uttråkade elever samtidigt som det blir för ensidigt och eleven inte lär sig det man behöver lära sig.
Jag tyckte det var intressant att läsa om de tre olika studentlärare som känner sig bundna till ämnestraditioner. En anledning till denna känsla är brist på erfarenhet men jag tror också att det är en rädsla för att göra annorlunda och misslyckas. När man kommer ut i läraryrket med massa nya tankar och idéer så kan det vara skrämmande att göra helt annorlunda än de som varit lärare i 30 år.

Vad används för läromedel i era klasser?

Vad tror ni är anledningen till att man fastnar i ett speciellt läromedel?

Del 2 i Att undervisa är att välja

Hej allihop!

Jag läste del 2 och fastnade mest kring kapitlet "Att befinna sig i början av en process".
Det är just där vi är nu kan man säga, och jag höll med om det som skrivs i boken. Det står om att en student är ute på VFU och gärna vill välja sina arbetsuppgifter själv, och inte vara bunden till handledaren hela tiden. Man möts inte sällan av en färdig planering som de bara har att gå in i. Det kan för en student som söker självständighet i undervisningsarbetet och vill pröva nya tankar från utbildningen upplevas som en låst situation. Det skrevs i boken, och jag håller mestadels med om det, man känner sig inte så självständig utan får göra det som handledaren tycker passar en själv, och det som är bäst enligt henne/honom. Det kan vara bra på ett sätt, för då är eleverna förberedda på vissa saker och har lite koll på vad som ska göras. Men man vill också kunna ha lite frihet och bestämma, och när man har sina egna lektioner får man undervisa i det man vill, fast min handledare var med och bestämde en del och ville att jag skulle jobba med just Skandinavien för att de håller på med det, inom Geografin. Det var roligt men samtidigt kanske man själv inte valt just att jobba med det området.

Vad tycker ni om detta? Blir man för fast eller vill ni kunna bestämma mer själva när ni är där på 4 veckors VFU?

Att undervisa är att välja

Vi läste ju redan i vår första kurs om relevansen i vad vi lär ut och hur man väljer vad som ska läras ut. I boken lärande skola bildning så fick vi bl.a. läsa om hur läroböckerna utger Kilimanjaro för att vara Sveriges högsta berg när det i själva verket inte stämmer då det finns ett högre berg uppe i Norrland. Lär man ut detta i en klass i Norrland så tror jag nog att många av eleverna skulle ifrågasätta sin lärare?!
Som det står i boken "undervisa är att välja" på sidan 94. "Val av innehåll kräver troligen alltid ett mått av vad vi kallar didaktisk medvetenhet; alltså en lärare måste vara medveten om vad en didaktiskt reflekterad undervisning innebär"

Att följa läroplanen måste ju vara bra då den är skriven av en anledning, men det man lär ut kan ju läras ut på olika sätt. Olika klasser är ju intresserade av olika saker och en sak som fungerade på en grupp elever kanske inte stämmer på nästa grupp elever.
I min fyra så läser eleverna om Vikingar precis som den fyran som jag var i förra året också gjorde och jag har sett att lärarna gör på olika sätt när de lär ut. I den klassen jag är nu så arbetar de över två fyror och samarbetar i grupper. De har fått ämnen som t.e.x. båten, runor och huset som de ska ta reda på mer om i sina grupper och utifrån det så får de ta reda på fakta till en redovisning inför de andra på slutet. De har även tagit med sig kartonger för att bygga upp en vikingaby med allt som tillkommer.
I den klassen jag var innan så läste de mycket och arbetade i arbetsblad som handlade om vikingar. De såg på filmer och de hade även en vikingaexpert som var i klassen och hälsade på.
Olika saker fungerar olika bra i olika klasser och det gäller för läraren att lära sig hur man utskiljer detta.

Att undervisa är att välja, kommetar

Hej gruppen. Hoppas att ni har det bra på era skolor!

Tänkte ta upp en del i den andra delen av boken, kapitel sju som är en bakgrund till kommande kapitel.
Där talas det om att innehåll och stoff ofta får ta baksätet till metod. Speciellt några meningar fastande hos mig.

"Alltför ofta ifrågasätts inte innehåll och stoff i undervisningen utan val av undervisningsform stannar gärna i det erkända och traditionella." (s.91)

Jag tyckte detta var intressanta för de speglar en verklighet som jag sällan tänker på. Men det är så sant. Så ofta genom min egen skolgång har lärare använt samma material och samma ämnen även om metoderna ibland har varierat. Väldigt sällan har de använt ämnen eller vinklingar som inte är traditionella och "testade förut." Jag vet inte om detta är något dåligt att använda traditionell information, men som det står längre fram i boken så är det väldigt viktigt att vi tänker igenom vårt innehåll så att det är relevant och intressant för våra elever.

"Vi menar att det första som måste ske är att läraren gör ett innehållsval som är genomreflekterat och prövat mot olika villkor för undervisning. Där ingår till exempel att pröva innehållsdimensionen mot elevernas erfarenheter, förutsättningar och behov i en undervisningskontext som vi kallar den kulturellt heterogena klassen. Först därefter blir det intressant och nödvändigt att diskutera hur detta skall genomföras i praktisk handling, det vill säga metoden blir då både förhandlar och reflekterad.Varken valet av metod eller innehåll blir med ett sådant synsätt självklart eller på förhand givet " (s.92)

Jag tycker att detta citat kan kopplas ihop med det första citatet. Det blir nästa lite som svaret på frågan om traditionellt innehåll är bra eller dåligt. Jag tänker att boken menar att varje klass är unik och i en klass finns det många olika typer av elever men olika förkunskaper och intressen. Jag som lärare måste ha detta i åtanke när jag väljer innehåll för mina lektioner, och anpassa och sortera ut vad som fungerar för just mina elever.

Medan jag har planerat inför mina lektioner, ser jag att jag har fokus på metod och kanske inte så mycket på innehåll, vilket också är viktigt eftersom innehåll och metod hänger ihop (s.94). Men som citatet säger så kanske det inte är lika viktigt med metod om du inte tänkt igenom innehållet, eller vad tycker ni andra? Tycker ni att det är bra eller dåligt med traditionellt innehåll?

Ha det gott, så hörs vi snart.
:)

Kursplanen utgångspunkt?

Jag fastnade för detta stycke när jag läste igenom veckans sidor i boken; att undervisa är att välja.
Det finns på sidan 129 (intervju).

Jag tycker, att i det läge där jag är nu, så är det absolut kursplanerna. Jag ser det som att i det läge jag är nu, så måste jag tillägna mig en förståelse av vad mitt uppdrag är och att mitt arbete nu är en tolkning av kursplanen utifrån min förståelse av ämnet, så det är absolutkursplanen och det ligger också i, tror jag, att jag inte utvecklats så långt att jag idag har en bra relation till eleverna och därför kan jag inte heller att jag tar hänsyn till eleverna eller till heterogeniteten i klassrummet, utan mitt fokus just nu är min förståelse av ämnet och hur jag ska förmedla det till eleverna.
Oj, vilken lång mening för det första. Det var inte det vi skulle reflektera över...

Jag håller med berättaren i texten om att jag också funderar kring mitt uppdrag och hur jag tolkar kursplanen. Sedan kan man göra saker på mycket varierande sätt, men det är väl där vår personliga prägel sätter sin stämpel. Alla lärare lär väl inte ut på samma sätt, även om det handlar om samma sak.

Nu när jag ska planera vad och hur jag ska lära ut till eleverna så utgår ju jag också från kursplanen. Jag har en bra relation med eleverna, men jag vet inte hur deras förförståelse och förkunskaper är om statistik. Därför känns det svårt att veta hur man ska lägga upp det.
Jag har tänkt att ha en gemensam genomgång på tavlan med tre olika diagram, stapel-linje och cirkeldiagram.
Jag skulle kunna förklara vid vilka tillfällen är det bäst att använda vilken diagram.De fyller olika funktioner.

Stapeldiagram används när man vill jämföra någonting. Då visar man olika staplar och deras olikheter.
Linjediagram används när man vill visa att någonting förändras. Tex.hur mycket man har växt under ett år.
Cirkeldiagram används när man vill fördela någonting. Det hela är från början 100 %. Där efter fördelar man i olika "tårtbitar" beroende på hur många procent du har av varje. Ett exempel kan var hur många % är flickor respektive pojkar i en klass.

Jag har tänkt att jag ska göra en minnes lapp som jag ska dela ut till eleverna vid genomgången med förklaringar på de olika diagrammen. Jag tycker att de skulle kunna använda sig av dessa under kapitlets gång och ta hjälp utav det. Kan man göra så?

På lappen skulle jag göra ett exempel av varje diagram för att de ska kunna lättare förstå vilken det är.
Jag tycker ju att namnen på diagrammen förklarar rätt så bra redan, men eftersom jag inte vet vilken kunskap de har har jag tänkt så. Är det dumt? Vad tycker ni?

Det verkade på min LUV att hon ville att jag skulle ansvara för hela statistik undervisningen, så jag har inte hunnit att komma fram till vilka uppgifter de ska få av mig innan de sätter fart i boken.
Spännande och utmanade är det, men det är just det som är roligt. Eller hur?

God kväll kära klasskamrater!

Hoppas att allt är bra med er allehopa. Jag är riktigt slut i huvudet om dagarna nu, vet inte om det har att göra med att det blivit lite ändring i schemat jämfört med förra året.
Förra året följde jag en helt underbar femma med ca 20 elever som jag följde överallt, det här året följer jag istället min  LUV som undervisar två fyror i engelska, matematik och idrott så man springer runt lite mer än förra året :)
Annars trivs jag bra, men det är stor skillnad på fyror och femmor måste jag ändå få påstå, när det gäller vilka slags diskussioner man kan ha med eleverna :)
De flesta eleverna jobbar på bra men självklart finns det en liten bunt med omotiverade elever som  inte finner någon lust eller ork till att vilja lära. En elev ger upp så fort den får en uppgift, om eleven ens tittar på den överhuvudtaget innan det skriks ut "jag fattaaaaar inte" eller "åmäh jag orkar inte"... Det är inte lätt alltid må jag säga haha ^^

Nu måste jag fixa lite käk, ska försöka komma in om någon dag igen och skriva/läsa lite :)

Omotiverade elever

Hej alla i gruppen. Nu är första veckan avklarad och vi går in i vecka två. Hoppas ni har det bra på era skolor!

Min första vecka har mest varit att hjälpa till i klassrummet och planera inför mina lektioner den kommande veckan:). Jag är i klass 5 och trivs jättebra med eleverna. Det är 37 elever i klassen så de har mestadels delade lektioner. Min Luv och en annan lärare delar på eleverna och jag finns växelvis i den ena gruppen och nästa lektion i den andra, eftersom min LUV undervisar båda klasserna i vissa ämnen.

En fundering jag har haft under veckan har är att det finns många elever som är duktiga på skolämnerna, men de har ingen motivation att göra något på lektionerna. Exempelvis så skulle eleverna en dag skriva en berättelse om att de hade hamnat på en öde ö och nu skulle de beskriva hur de kände sig och vad de såg i sin egen framtid. Jag gick runt och hjälpte de elever som behövde hjälp. Vid ett flertal tillfällen hamnade jag vid en kille som satt mest och "gjorde ingenting". Han klagade till mig och sa att han inte visste vad han skulle skriva. Jag började hjälpa till genom att ställa frågor till honom om hur han skulle känt sig och så vidare. Han svarade på frågorna, men när jag uppmuntrade honom att skriva ner dessa sa han att han inte ville/orkade. Liknande kommentarer har uttryckt vid ett flertal tillfällen i klassrummet Hur kan man göra för att en sådana elever att tycka skoluppgifterna är roliga och bli motiverande?

Att undervisa är att välja

    

                      Att undervisa är att välja!

Jag läste ur boken "att undervisa är att välja", och fastnade mest kring kapitel 3 om begreppet mångkulturalitet och vad det betyder och menas för olika studenter.

Det är intressant när de skriver om det, men jag får inte riktigt grepp om vad de egentligen tycker och menar med det. På sidan 46 i boken är det en intervju med Sara och vad hon tycker om det.

Hon säger: Man ska arbeta med mångkulturalitet, men samtidigt får man inte blunda för de problem som finns. Hur skulle man kunna arbeta med det tror ni? Det nämner hon inte riktigt, och man förstår inte vad hon egentligen tycker om det i hela Intervjun.

Vad tycker ni att mångkulturalitet är och är det bra att det finns på skolor? På min skola finns det inte alls det nästan, det tycker jag är ovanligt.. och borde finnas!

Hej tjejer!!

Vad skönt att alla verkar trivas bra på sina VFU platser. Jag trivs väldigt bra med min klass och med min LUV. Klassen jag är med är en 6:a och är trevlig och livlig. Klassen har gått ifrån att vara 18 elever till 26 elever denna termin, vilket blir väldigt omtumlande för både läraren och eleverna. Det gör att eleverna får lära sig att vänta lite längre på sin tur och kanske inte alltid får ordet när dem vill. Eleverna är väldigt spända på att få betyg för första gången, och alla tror att de kommer få ett A i de flesta ämnen.
Jag ska ha en lektion i svenska nästa vecka, då ska Cecilia komma och hälsa på också, så det ska bli kul men nervöst.

Nästa vecka är det några kapitlen i boken som vi ska diskutera har jag förstått, hörs då!

// Sandra

Hej!

Hej allihop!
Hoppas det går bra för alla under Vfun, snart en vecka klar!
För mig har det gått mycket bra, och det är trevligt samtidigt som man är ganska stressad över allting. Denna veckan har jag bara gått med Luven och observerat och hjälpt till, men inte hållit i någon lektion. Det tar jag nästa vecka! Blir nog Geografi faktiskt.
Vi hörs snart igen, så får vi ta och diskutera kring boken snart med!

/Sejla

Att lära andra att lära 1 !: Hej allihop!Nu kom jag in och det blev rätt tror ...

Hej! Jag har inte gjort så mycket idag som jag kan skriva till er om. Jag har mest hjälp till i klassrummet, när eleverna har ropat på mig. Vi ska lägga upp en plan så fort som möjligt. De är mitt uppe i samtalstiden nu, då de har mycket att göra utöver att jag är där. Men jag kan ju säga att jag trivs oerhört bra i den klassen och har jobbat där vid flera tillfällen som vikarie istället för min Luv. Hur har ni andra haft det?
Kul Kristin att du fick en positiv upplevelse så här första dagen :)

Att lära andra att lära 1 !: Hej allihop!
Nu kom jag in och det blev rätt tror ...: Hej allihop! Nu kom jag in och det blev rätt tror jag. Tänkte skriva ner lite om min första dag på min nya VFU plats som blev en positiv ö...

Hej allihop!
Nu kom jag in och det blev rätt tror jag.
Tänkte skriva ner lite om min första dag på min nya VFU plats som blev en positiv överraskning.
Hamnade i en 4:a igen och nu var det en betydligt lugnare klass. Har försökt att lära mig namnen på eleverna så gott det gått men eftersom det är en mångkulturell skola med många helt nya(för mig) namn så var det inte helt lätt.
Har fått se den nya skolan och på vilket sätt de arbetar, men det kommer att ta några dagar till tror jag innan jag lärt mig allt.
Nu ska jag sätta mig och läsa en bok jag fick med mig hem för att lättare förstå deras hemläxa.
Hoppas ni andra haft en toppendag idag!
//Kristin

TJOHO

Äntligen så har jag också förstått det här och kommit in haha :D
WOHOOOOW

Hej! Äntligen vet jag hur man gör! Ska bli kul att blogga med er, hur ofta ungefär ska vi skriva?

Hej alla nu verkar det som om jag är med på bloggen också:).

Hej!
Ska bli intressant att få följa er blogg under VFUn/ Kajsa