Hej allihopa!!!
Jag har läst och vill ta upp något jag tycker är jätteintressant och jag skrev om det första veckan, men det var lite fel kapitel då.. :) Det handlar om mångkultularitet. Det var någon mer som skrev om det i bloggen, men det är bra ämne att prata om tycker jag. Det står mycket om det i alla delar av boken, framförallt i del 3. Det är något som alla kanske tolkar olika. Det är brett och kan betyda mycket, vad tycker ni om det? Vad betyder det för er? Jag har alltid varit uppväxt med att det finns olika kulturer på mina skolor och i varje klass, men i min Vfuklass är det faktiskt ingen med annan kultur, och inte på skolan heller.. Kanske någon enstaka säger min Luv. Det är väldigt sällan det är så, och vad kan det bero på? Som Kristin skrev, hur ska man få de elever att prata svenska i skolan, för att lära sig språket bra? Man kan inte bestämma hur en elev ska prata, men i skolan borde det vara Svenska så man utvecklas och kan förstå för annars har man kvar det, som man pratar hemma som då är sitt hemspråk. Det är nog väldigt vanligt tror jag!
Det är nog svårt för lärare att få alla elever involverade och att de ska tala svenska hela tiden, även om man har ett annat modersmål. Det är ett bra ämne om att prata om på Seminariet, tror jag de flesta tycker?
Håller helt med! Det finns mycket att säga om detta och är ett högst angeläget ämne!
SvaraRaderaSjälv är jag uppväxt utan mångkultur omkring mig ute på landet. I min klass var vi bara svenska barn och en tjej sim var adopterad från Indien så hon var ju så svensk hon kunde bli.
Det är först nu under min praktik som jag stött på detta och tycker det är intressant vad samhället gör för dehär barnen. Vissa av dem har trasiga bakgrunder och skulle behöva olika former av stöd men lämnas utan.
Det är ju viktigt att föräldrarna också lär sig språket så att de kan hjälpas åt i hemmet. Samtidigt så är det ju viktigt att de inte tappar sina identiteter!
Jättestort och svårt ämne!
SvaraRaderaJag gick i en finsk klass i Stockholm. Skolan var svensk. Vissa ämnen hade vi dock på svenska så som idrott, bild, slöjd och hemkunskap. På skolan fanns det några elever vars föräldrar kom från Turkiet. De var invandrare, som de kallades, men inte vi med finska som modersmål. Vi kanske räknar med alla nordiska länderna är nästan det samma. De turkiska eleverna blev inte alls mobbade, fast de bröt väldigt tydligt när de pratade svenska.
Min personliga åsikt är att det är viktigt att dessa invandrar-elever ska få behålla sin identitet från sina respektive länder. De ska få hålla vid sina traditioner osv. Och absolut borde de få modersmålsundervisning vid sidan om svenskan. Jag känner familjer där barnen är ändå de som klarar av det svenska språket bäst och därför får de hjälpa sina föräldrar med diverse ärenden.
Det kan misstolkas om elever med annan bakgrund pratar sitt eget språk, t.ex. kan svenska elever tro att de pratar om dem fast det inte alls behöver vara så. Hur ska man gå tillväga? Jag har inga rätta svar...