del 1 (igen, Ylva)

Hej igen!
Känns som om mitt förra inlägg blidde lite dumt, hoppas att ingen tog illa upp eller så :)
Jag tror inte riktigt det jag menade kom fram ordentligt.. Det jag tänkte på var väl mer att ofta är det vi "svenskar" som gör att det blir någon sorts distans mellan "oss" och "dem". Som t.ex. när en lärare pekar ut att en elev inte fick vara med i fotbollen, för att hon var invandrare tänkte läraren men eleverna tänkte bara att det fanns de som var bättre på fotboll.. Hänger ni med mig? Haha
måste kila till min buss, tjingeling

Hej tjejer, hoppas att ni haft en bra helg och början på sista veckan:).

Hade lite tankar kring just begreppet mångkulturalitet. Jag tycker att det är väldigt intressant att de som intervjuas i boken till mesta del ser mångkulturalitet som något som främst är kopplat till elever med en annan etisk bakgrund än den svenska. Men som boken framhäver så inbegriper ju begreppet så mycket mer, så som olika ungdomskulturer, kön, ålder, olika familjekulturer, klasstillhörighet och familjebakgrund. Med andra ord så ingår ju alla elever i begreppet. Vidare så behandlar boken frågan om hur viktigt det är att inte låsa fast en elev med en stämpel på sig på grund av den kultur som den tillhör, för denna stämpel för med sig egenskaper som eleven kanske inte alls identifierar sig med eller tycker stämmer in på sig. När jag läser detta så tänker jag att det är så viktigt att lära känna eleven för den som den är och sedan se hur man kan använda dennes erfarenheter, intressen och idéer i undervisningen för att individ anpassa denna.

Om jag vrider detta lite och tänker på att mångkulturalitet kan också visa på hur elever reagerar och beter sig i klassrummet. Att i vissa fall så blir eleverna bedömda som okunniga bara för att de springer runt i klassrummet och har svårt att vara tysta på lektionen. På min VFU fick jag ett exempel på detta från en av lärarna. En av eleverna springer ofta runt till de andras platser och har svårt att vara tyst. Läraren säger då till honom som ett skämt att två personer måste nog förklara uppgiften om decimaler för denne elever för han förstår ju inte. Jag ser att eleven blir ledsen och sitter sedan tyst vid sin bänk och jobbar hela lektionen. Jag kollade under lektionens gång hur det gick för honom och vad jag kunde se så hade eleven inga större problem med decimaltal. Då tänker jag att läraren kanske dömer honom på förhand för att han ger mycket ljud ifrån sig och har svårt att sitta på sin plats, att han inte kan? Det jag tänker är att detta beteende kan ses som en kultur i sig, att man tar plats, är ljudlig och vill se vad alla andra håller på med. Men denna typ av kultur krockar då med lärarens syn på vilken kultur som skall råda i skolan och missförstånd och fördomar kan då uppkomma. Liknande upplevelser har jag fått vid andra tillfällen under praktiken men även från min egen skolgång.

Hur tänker ni kring detta tjejer, finns detta som ett probelm i klasserna. Att lärare dömer elever på grund av beteende eller kultur. Vad kan man göra åt detta i så fall?

Ha det gott tjejer så se vi på fredag:)
Kraaam

Seminariet

Hej tjejer!
Ska vi komma överrens om seminariet nu? Vilka ämnen tycker ni vi ska ta upp, och vilka frågor ska vi diskutera kring med de andra grupperna? Mångkultur är väl ett? och något mer? Sen kan vi väl träffas på Fredag morgon och gå igenom tillsammans, eftersom alla inte kunde på Torsdagen. Blir 8.15 bra?

Kram!!

del 1

Så har även jag åkt på den väntade VFU-förkylningen, kan inte påstå att jag varit särskilt pigg på att göra någonting men hur som, har läst igenom del 1 till slut.

Mångkulturalitet (GAAH vilket svårt ord att stava), tycker jag beskrivs bäst utav studentläraren Henry på s.53 - 54. Det är ett väldigt brett begrepp egentligen enligt min åsikt, som har att göra med mycket mer än etnisk härkomst. Kultur för mig är så himla mycket, vart Varje elev är ifrån, vilken bakgrund varje elev har och inte bara de som inte är helt "svenska".

Något som jag dock reagerade på lite negativt var hur jag tolkade att studentläraren Sara blev bemött av författarna när hon berättade att hon använde ett kors för att markera död, medvetet. Alltså, jag är inte döpt, troende eller kristen men jag tar inte illa vid mig för att det används kors när man markerar död, eftersom det är så vi gör här i Sverige. Jag är självklart öppen för att vi ska vara öppna och bemöta personer med annan härkomst men jag tycker inte att man ska ändra för mycket på saker och ting, som t.ex. tecknet för död.

Talade även med min LUV och en till lärare om skolavslutning i skolan eftersom att jag undrade hur skolorna gör med skolavslutningar i kyrkan. Tydligen får man hålla avslutningarna där om man säger att det är för traditionens skull, men om jag förstod det rätt får man inte sjunga psalmer. Sen frågade jag om de hade avslutningarna där, men tydligen hölls de inte i kyrkan längre eftersom att en präst förra sommaren hade råkat välsigna eleverna innan de gick ut..

Jag vet inte, det är så himla svårt för mig eftersom avslutning i kyrkan var det finaste jag visste förut.. Inte när prästen pratade kanske men vissa av psalmerna har jag alltid tyckt om.. Och därför är det svårt för mig att se hur andra tar det, om man tar illa vid sig eller inte.. Jag är mycker för traditioner, kanske för att jag kommer ifrån en mindre ort där traditionerna ofta var en stor del i livet..

Hur tänker ni gällande vissa traditioner? 

Hej gänget :)

Tänkte ta upp detta med språk, om elever med ett annat ursprung ska få tala sitt 1:a språk med andra elever som har samma språk som modespråk. Jag läste Marjuts inlägg och tyckte det var väldigt intressant och eftersom det diskuteras mycket på min VFU om detta ville jag skriva ett inlägg och inte bara kommentera Marjuts inlägg hoppas det är okej. På min VFU är det ett kompisgäng som gärna pratar med varandra på sitt hemspråk men detta får dom inte, så när det händer blir de andra eleverna stötta och säger till läraren, som får prata med dessa elever. I denna situation så håller jag med läraren, eleverna ska prata svenska när det är i skolan, eftersom dem andra eleverna tror att dem pratar skit bakom deras ryggar när det pratar på deras egna språk.
Jag förstår dig Marjut att det kan kännas bekvämare att prata på sitt hemspråk men om dem vet om att deras klasskamrater blir stötta och dem har bestämt att inte göra det mer, men ändå väljer att göra det.
Är det okej?

Jag tycker absolut att dem ska få prata på deras hemspråk om de är det dom vill men då kan de göra det när dom är ensamma på rasterna eller efter skoltid.

Hur känner ni?

Oj!

Jag märkte precis att jag tog upp samma sak som Marjut gjort, men det kanske inte gör något? Då har vi mer att fundera och diskutera kring detta ämne att språket och betygen hänger samman.... Eller så skriver jag ett till inlägg!!

Ha det bra! =)

Del 1

Del 1.

       

Det står på s.80 mest om att betygen och språket hänger samman. Språket är avgörande för hur duktiga eleverna är, det vill säga vilka betyg de har och kommer att få.”

Jag kan tycka att språket hänger samman med betyg en del, men det är inte avgörande för vilket betyg man kommer få hela tiden. Vad tänker ni att hon menar kring detta? Hur man uttalar sig och om man har bra svenska när man skriver bland annat, eller? Man blir ju lite fundersam, men jag tänker att det är det. Hon berättar också att något som används ofta som definition av skolsvårigheter och utanförskap är bristande kunskaper och färdigheter i Svenska. Ser ni detta mycket på era skolor? Det är klart att den språkliga förmågan förekommer, och alla elever inte når upp till godkänt helt och hållet. I min klass stavar många av dem, mycket dåligt faktiskt och behöver mycket stöd i sitt skrivande. Men det är just i skrivandet, och det utvecklar man ju med tiden framförallt.