Hej igen!
Känns som om mitt förra inlägg blidde lite dumt, hoppas att ingen tog illa upp eller så :)
Jag tror inte riktigt det jag menade kom fram ordentligt.. Det jag tänkte på var väl mer att ofta är det vi "svenskar" som gör att det blir någon sorts distans mellan "oss" och "dem". Som t.ex. när en lärare pekar ut att en elev inte fick vara med i fotbollen, för att hon var invandrare tänkte läraren men eleverna tänkte bara att det fanns de som var bättre på fotboll.. Hänger ni med mig? Haha
måste kila till min buss, tjingeling
måndag 10 december 2012
Hej tjejer, hoppas att ni haft en bra helg och början på sista veckan:).
Hade lite tankar kring just begreppet mångkulturalitet. Jag tycker att det är väldigt intressant att de som intervjuas i boken till mesta del ser mångkulturalitet som något som främst är kopplat till elever med en annan etisk bakgrund än den svenska. Men som boken framhäver så inbegriper ju begreppet så mycket mer, så som olika ungdomskulturer, kön, ålder, olika familjekulturer, klasstillhörighet och familjebakgrund. Med andra ord så ingår ju alla elever i begreppet. Vidare så behandlar boken frågan om hur viktigt det är att inte låsa fast en elev med en stämpel på sig på grund av den kultur som den tillhör, för denna stämpel för med sig egenskaper som eleven kanske inte alls identifierar sig med eller tycker stämmer in på sig. När jag läser detta så tänker jag att det är så viktigt att lära känna eleven för den som den är och sedan se hur man kan använda dennes erfarenheter, intressen och idéer i undervisningen för att individ anpassa denna.
Om jag vrider detta lite och tänker på att mångkulturalitet kan också visa på hur elever reagerar och beter sig i klassrummet. Att i vissa fall så blir eleverna bedömda som okunniga bara för att de springer runt i klassrummet och har svårt att vara tysta på lektionen. På min VFU fick jag ett exempel på detta från en av lärarna. En av eleverna springer ofta runt till de andras platser och har svårt att vara tyst. Läraren säger då till honom som ett skämt att två personer måste nog förklara uppgiften om decimaler för denne elever för han förstår ju inte. Jag ser att eleven blir ledsen och sitter sedan tyst vid sin bänk och jobbar hela lektionen. Jag kollade under lektionens gång hur det gick för honom och vad jag kunde se så hade eleven inga större problem med decimaltal. Då tänker jag att läraren kanske dömer honom på förhand för att han ger mycket ljud ifrån sig och har svårt att sitta på sin plats, att han inte kan? Det jag tänker är att detta beteende kan ses som en kultur i sig, att man tar plats, är ljudlig och vill se vad alla andra håller på med. Men denna typ av kultur krockar då med lärarens syn på vilken kultur som skall råda i skolan och missförstånd och fördomar kan då uppkomma. Liknande upplevelser har jag fått vid andra tillfällen under praktiken men även från min egen skolgång.
Hur tänker ni kring detta tjejer, finns detta som ett probelm i klasserna. Att lärare dömer elever på grund av beteende eller kultur. Vad kan man göra åt detta i så fall?
Ha det gott tjejer så se vi på fredag:)
Kraaam
Hade lite tankar kring just begreppet mångkulturalitet. Jag tycker att det är väldigt intressant att de som intervjuas i boken till mesta del ser mångkulturalitet som något som främst är kopplat till elever med en annan etisk bakgrund än den svenska. Men som boken framhäver så inbegriper ju begreppet så mycket mer, så som olika ungdomskulturer, kön, ålder, olika familjekulturer, klasstillhörighet och familjebakgrund. Med andra ord så ingår ju alla elever i begreppet. Vidare så behandlar boken frågan om hur viktigt det är att inte låsa fast en elev med en stämpel på sig på grund av den kultur som den tillhör, för denna stämpel för med sig egenskaper som eleven kanske inte alls identifierar sig med eller tycker stämmer in på sig. När jag läser detta så tänker jag att det är så viktigt att lära känna eleven för den som den är och sedan se hur man kan använda dennes erfarenheter, intressen och idéer i undervisningen för att individ anpassa denna.
Om jag vrider detta lite och tänker på att mångkulturalitet kan också visa på hur elever reagerar och beter sig i klassrummet. Att i vissa fall så blir eleverna bedömda som okunniga bara för att de springer runt i klassrummet och har svårt att vara tysta på lektionen. På min VFU fick jag ett exempel på detta från en av lärarna. En av eleverna springer ofta runt till de andras platser och har svårt att vara tyst. Läraren säger då till honom som ett skämt att två personer måste nog förklara uppgiften om decimaler för denne elever för han förstår ju inte. Jag ser att eleven blir ledsen och sitter sedan tyst vid sin bänk och jobbar hela lektionen. Jag kollade under lektionens gång hur det gick för honom och vad jag kunde se så hade eleven inga större problem med decimaltal. Då tänker jag att läraren kanske dömer honom på förhand för att han ger mycket ljud ifrån sig och har svårt att sitta på sin plats, att han inte kan? Det jag tänker är att detta beteende kan ses som en kultur i sig, att man tar plats, är ljudlig och vill se vad alla andra håller på med. Men denna typ av kultur krockar då med lärarens syn på vilken kultur som skall råda i skolan och missförstånd och fördomar kan då uppkomma. Liknande upplevelser har jag fått vid andra tillfällen under praktiken men även från min egen skolgång.
Hur tänker ni kring detta tjejer, finns detta som ett probelm i klasserna. Att lärare dömer elever på grund av beteende eller kultur. Vad kan man göra åt detta i så fall?
Ha det gott tjejer så se vi på fredag:)
Kraaam
Seminariet
Hej tjejer!
Ska vi komma överrens om seminariet nu? Vilka ämnen tycker ni vi ska ta upp, och vilka frågor ska vi diskutera kring med de andra grupperna? Mångkultur är väl ett? och något mer? Sen kan vi väl träffas på Fredag morgon och gå igenom tillsammans, eftersom alla inte kunde på Torsdagen. Blir 8.15 bra?
Kram!!
Ska vi komma överrens om seminariet nu? Vilka ämnen tycker ni vi ska ta upp, och vilka frågor ska vi diskutera kring med de andra grupperna? Mångkultur är väl ett? och något mer? Sen kan vi väl träffas på Fredag morgon och gå igenom tillsammans, eftersom alla inte kunde på Torsdagen. Blir 8.15 bra?
Kram!!
söndag 9 december 2012
del 1
Så har även jag åkt på den väntade VFU-förkylningen, kan inte påstå att jag varit särskilt pigg på att göra någonting men hur som, har läst igenom del 1 till slut.
Mångkulturalitet (GAAH vilket svårt ord att stava), tycker jag beskrivs bäst utav studentläraren Henry på s.53 - 54. Det är ett väldigt brett begrepp egentligen enligt min åsikt, som har att göra med mycket mer än etnisk härkomst. Kultur för mig är så himla mycket, vart Varje elev är ifrån, vilken bakgrund varje elev har och inte bara de som inte är helt "svenska".
Något som jag dock reagerade på lite negativt var hur jag tolkade att studentläraren Sara blev bemött av författarna när hon berättade att hon använde ett kors för att markera död, medvetet. Alltså, jag är inte döpt, troende eller kristen men jag tar inte illa vid mig för att det används kors när man markerar död, eftersom det är så vi gör här i Sverige. Jag är självklart öppen för att vi ska vara öppna och bemöta personer med annan härkomst men jag tycker inte att man ska ändra för mycket på saker och ting, som t.ex. tecknet för död.
Talade även med min LUV och en till lärare om skolavslutning i skolan eftersom att jag undrade hur skolorna gör med skolavslutningar i kyrkan. Tydligen får man hålla avslutningarna där om man säger att det är för traditionens skull, men om jag förstod det rätt får man inte sjunga psalmer. Sen frågade jag om de hade avslutningarna där, men tydligen hölls de inte i kyrkan längre eftersom att en präst förra sommaren hade råkat välsigna eleverna innan de gick ut..
Jag vet inte, det är så himla svårt för mig eftersom avslutning i kyrkan var det finaste jag visste förut.. Inte när prästen pratade kanske men vissa av psalmerna har jag alltid tyckt om.. Och därför är det svårt för mig att se hur andra tar det, om man tar illa vid sig eller inte.. Jag är mycker för traditioner, kanske för att jag kommer ifrån en mindre ort där traditionerna ofta var en stor del i livet..
Hur tänker ni gällande vissa traditioner?
Hej gänget :)
Tänkte ta upp detta med språk, om elever med ett annat ursprung ska få tala sitt 1:a språk med andra elever som har samma språk som modespråk. Jag läste Marjuts inlägg och tyckte det var väldigt intressant och eftersom det diskuteras mycket på min VFU om detta ville jag skriva ett inlägg och inte bara kommentera Marjuts inlägg hoppas det är okej. På min VFU är det ett kompisgäng som gärna pratar med varandra på sitt hemspråk men detta får dom inte, så när det händer blir de andra eleverna stötta och säger till läraren, som får prata med dessa elever. I denna situation så håller jag med läraren, eleverna ska prata svenska när det är i skolan, eftersom dem andra eleverna tror att dem pratar skit bakom deras ryggar när det pratar på deras egna språk.
Jag förstår dig Marjut att det kan kännas bekvämare att prata på sitt hemspråk men om dem vet om att deras klasskamrater blir stötta och dem har bestämt att inte göra det mer, men ändå väljer att göra det.
Är det okej?
Jag tycker absolut att dem ska få prata på deras hemspråk om de är det dom vill men då kan de göra det när dom är ensamma på rasterna eller efter skoltid.
Hur känner ni?
Tänkte ta upp detta med språk, om elever med ett annat ursprung ska få tala sitt 1:a språk med andra elever som har samma språk som modespråk. Jag läste Marjuts inlägg och tyckte det var väldigt intressant och eftersom det diskuteras mycket på min VFU om detta ville jag skriva ett inlägg och inte bara kommentera Marjuts inlägg hoppas det är okej. På min VFU är det ett kompisgäng som gärna pratar med varandra på sitt hemspråk men detta får dom inte, så när det händer blir de andra eleverna stötta och säger till läraren, som får prata med dessa elever. I denna situation så håller jag med läraren, eleverna ska prata svenska när det är i skolan, eftersom dem andra eleverna tror att dem pratar skit bakom deras ryggar när det pratar på deras egna språk.
Jag förstår dig Marjut att det kan kännas bekvämare att prata på sitt hemspråk men om dem vet om att deras klasskamrater blir stötta och dem har bestämt att inte göra det mer, men ändå väljer att göra det.
Är det okej?
Jag tycker absolut att dem ska få prata på deras hemspråk om de är det dom vill men då kan de göra det när dom är ensamma på rasterna eller efter skoltid.
Hur känner ni?
torsdag 6 december 2012
Oj!
Jag märkte precis att jag tog upp samma sak som Marjut gjort, men det kanske inte gör något? Då har vi mer att fundera och diskutera kring detta ämne att språket och betygen hänger samman.... Eller så skriver jag ett till inlägg!!
Ha det bra! =)
Ha det bra! =)
Del 1
Del 1.
Det står på s.80 mest om att betygen och språket hänger samman. Språket är avgörande för hur duktiga eleverna är, det vill säga vilka betyg de har och kommer att få.”
Jag kan tycka att språket hänger samman med betyg en del, men det är inte avgörande för vilket betyg man kommer få hela tiden. Vad tänker ni att hon menar kring detta? Hur man uttalar sig och om man har bra svenska när man skriver bland annat, eller? Man blir ju lite fundersam, men jag tänker att det är det. Hon berättar också att något som används ofta som definition av skolsvårigheter och utanförskap är bristande kunskaper och färdigheter i Svenska. Ser ni detta mycket på era skolor? Det är klart att den språkliga förmågan förekommer, och alla elever inte når upp till godkänt helt och hållet. I min klass stavar många av dem, mycket dåligt faktiskt och behöver mycket stöd i sitt skrivande. Men det är just i skrivandet, och det utvecklar man ju med tiden framförallt.
tisdag 4 december 2012
Ämne till seminarium?
Hej flickor!
Har ni kommit på något bra och intressant ämne till seminariet nästa vecka?
Har ni hållit i flera lektioner?
Hur pratas det i lärarrummen? Jag menar. kan de prata om något annat än om eleverna?
måndag 3 december 2012
Del 1, sidan 80
Jag fastnade för denna text; betygen och språket hänger samman, menar Karin. Och språket är avgörande för hur duktiga eleverna är, det vill säga vilka betyg de har och kommer att få.
Tidigare på samma sida beskriver Karin sina utländska elever och deras kunskaper. Hur olika de olika nationaliteterna kan och förstår svenska.
Jag tror att språket är av betydelse, hur pass bra man behärskar den. Däremot anser jag att det gäller även svenska elever. Även de behöver träna upp sin förståelse och sina kunskaper. Att bygga upp sin ordkunskap underlättar alla vid flera tillfällen framöver i livet. Som exempel kan jag nämna att det är även viktigt att man har tålamodet att läsa hela instruktionen vid till exempel en matematikuppgift. För det första måste man förstå de olika begreppen som nämns, men också att man orkar läsa ordentligt vad man ska göra och vad uppgiften går ut på. Mycket av skolarbetet bygger på kommunikation och därför är det viktigt att man behärskar språket, både muntligt och skriftligt. Men hur man ska få utländska elever att enbart prata svenska i skolan om de har kamrater från samma land i deras närhet, har jag inget svar på. Jag kan bara ta mig själv som exempel. jag pratar alltid helst finska med någon som jag vet kan både svenska och finska,eftersom det känns mer naturligt för mig. Det har absolut ingenting med det att göra att jag varken vill prata svenska eller vill lära mig. Det är bara mer naturligt. Och på detta sätt vill jag ju inte såra någon. Inte alls. Jag tror inte att man kan förbjuda elever från att prata sitt modersmål i skolan. Eller vad tror ni andra?
Vi ses på onsdag! Eller hur? Kram :)
söndag 2 december 2012
Del 3
Hej allihopa!!!
Jag har läst och vill ta upp något jag tycker är jätteintressant och jag skrev om det första veckan, men det var lite fel kapitel då.. :) Det handlar om mångkultularitet. Det var någon mer som skrev om det i bloggen, men det är bra ämne att prata om tycker jag. Det står mycket om det i alla delar av boken, framförallt i del 3. Det är något som alla kanske tolkar olika. Det är brett och kan betyda mycket, vad tycker ni om det? Vad betyder det för er? Jag har alltid varit uppväxt med att det finns olika kulturer på mina skolor och i varje klass, men i min Vfuklass är det faktiskt ingen med annan kultur, och inte på skolan heller.. Kanske någon enstaka säger min Luv. Det är väldigt sällan det är så, och vad kan det bero på? Som Kristin skrev, hur ska man få de elever att prata svenska i skolan, för att lära sig språket bra? Man kan inte bestämma hur en elev ska prata, men i skolan borde det vara Svenska så man utvecklas och kan förstå för annars har man kvar det, som man pratar hemma som då är sitt hemspråk. Det är nog väldigt vanligt tror jag!
Det är nog svårt för lärare att få alla elever involverade och att de ska tala svenska hela tiden, även om man har ett annat modersmål. Det är ett bra ämne om att prata om på Seminariet, tror jag de flesta tycker?
Jag har läst och vill ta upp något jag tycker är jätteintressant och jag skrev om det första veckan, men det var lite fel kapitel då.. :) Det handlar om mångkultularitet. Det var någon mer som skrev om det i bloggen, men det är bra ämne att prata om tycker jag. Det står mycket om det i alla delar av boken, framförallt i del 3. Det är något som alla kanske tolkar olika. Det är brett och kan betyda mycket, vad tycker ni om det? Vad betyder det för er? Jag har alltid varit uppväxt med att det finns olika kulturer på mina skolor och i varje klass, men i min Vfuklass är det faktiskt ingen med annan kultur, och inte på skolan heller.. Kanske någon enstaka säger min Luv. Det är väldigt sällan det är så, och vad kan det bero på? Som Kristin skrev, hur ska man få de elever att prata svenska i skolan, för att lära sig språket bra? Man kan inte bestämma hur en elev ska prata, men i skolan borde det vara Svenska så man utvecklas och kan förstå för annars har man kvar det, som man pratar hemma som då är sitt hemspråk. Det är nog väldigt vanligt tror jag!
Det är nog svårt för lärare att få alla elever involverade och att de ska tala svenska hela tiden, även om man har ett annat modersmål. Det är ett bra ämne om att prata om på Seminariet, tror jag de flesta tycker?
Hej tjejer. Hoppas ni har det bra och fått vila upp lite under helgen.
Jag läste igenom kapitel tre och fastnade för två stycken på sidan 167. Där pratar två av lärarstudenterna om att man måste fånga elevernas intressen och att se varje enskild elev. Längre ner kommenterar en av lärarstudenterna att i grundskolan inte ser den framtida nyttan av det de lär sig, för jobb och vidare utbildningar, och att det därför blir viktigare att fokusera undervisningen på de som de just nu är intresserade av.
Jag funderade lite när jag läste detta. Är det ett bra tankesätt, att jobba med elevers intressen för att få den intresserade av skolarbetet? Jag tror att man måste ha en balans mellan lite traditionell undervisning och elevens intressen. För om en elevs enda intresse är tex. fotboll kanske det kan vara svårt att väva in den kunskap som man måste ha i fotbolls sammanhang alla gånger. Men jag håller med om att om man lägger in mer av elevernas egna intressen i undervisningen så kan be bli mer motiverade och på så sätt lära sig mer.
Längre fram i kapitlet så så står det om hur att eleverna påverkas om de inte kan se en mening med det de lär sig. Eleverna gör arbetet bara för att få ett betyg och inte för att ta till sig fakta och metoder som de kan applicera i sitt eget liv och fortsatta lärande. Om mer av deras egna intressen vävdes in i ämnena och samtidigt att de får jobba med uppgifter som de själva han styra till viss del över och utforma på egen hand, kanske meningen med det de lär sig tydligare och roligare. Vilken i sin tur kanske kan leda till att de faktiskt kan ta till sig informationen och göra om den till meningsfull och användbar information som de kan använda sig av.
I mitt klassrum skulle jag vilja ha det som kallas för kreativt meningsskapande att jag tillsammans med eleverna kan samtala och arbeta tillsammans för att nå kunskap och mening. Att här väva in intressen och elevernas egna personlighet och erfarenheter.På sidan 163 skriver författarna: "Vi är övertygade om att mening i undervisning och utbildning är direkt kopplad till ett aktivt och engagerat kunskapsarbete liksom till ett kreativt och nyfiket lärande."Jag håller med om detta. Jag tror att man genom att jobba tillsammans, med ämnen som intresserar eleverna och väcker deras nyfikenhet och vilja att veta mer, kan eleverna få en meningsfull utbildning.
Blev lite långt inlägg kanske:p.
Ha en goo vecka nu tjejer så hörs vi:)
Jag läste igenom kapitel tre och fastnade för två stycken på sidan 167. Där pratar två av lärarstudenterna om att man måste fånga elevernas intressen och att se varje enskild elev. Längre ner kommenterar en av lärarstudenterna att i grundskolan inte ser den framtida nyttan av det de lär sig, för jobb och vidare utbildningar, och att det därför blir viktigare att fokusera undervisningen på de som de just nu är intresserade av.
Jag funderade lite när jag läste detta. Är det ett bra tankesätt, att jobba med elevers intressen för att få den intresserade av skolarbetet? Jag tror att man måste ha en balans mellan lite traditionell undervisning och elevens intressen. För om en elevs enda intresse är tex. fotboll kanske det kan vara svårt att väva in den kunskap som man måste ha i fotbolls sammanhang alla gånger. Men jag håller med om att om man lägger in mer av elevernas egna intressen i undervisningen så kan be bli mer motiverade och på så sätt lära sig mer.
Längre fram i kapitlet så så står det om hur att eleverna påverkas om de inte kan se en mening med det de lär sig. Eleverna gör arbetet bara för att få ett betyg och inte för att ta till sig fakta och metoder som de kan applicera i sitt eget liv och fortsatta lärande. Om mer av deras egna intressen vävdes in i ämnena och samtidigt att de får jobba med uppgifter som de själva han styra till viss del över och utforma på egen hand, kanske meningen med det de lär sig tydligare och roligare. Vilken i sin tur kanske kan leda till att de faktiskt kan ta till sig informationen och göra om den till meningsfull och användbar information som de kan använda sig av.
I mitt klassrum skulle jag vilja ha det som kallas för kreativt meningsskapande att jag tillsammans med eleverna kan samtala och arbeta tillsammans för att nå kunskap och mening. Att här väva in intressen och elevernas egna personlighet och erfarenheter.På sidan 163 skriver författarna: "Vi är övertygade om att mening i undervisning och utbildning är direkt kopplad till ett aktivt och engagerat kunskapsarbete liksom till ett kreativt och nyfiket lärande."Jag håller med om detta. Jag tror att man genom att jobba tillsammans, med ämnen som intresserar eleverna och väcker deras nyfikenhet och vilja att veta mer, kan eleverna få en meningsfull utbildning.
Blev lite långt inlägg kanske:p.
Ha en goo vecka nu tjejer så hörs vi:)
I den tredje delen fastnade på sida 180 senmodernt meningsskapande, kan man skapa sin egen mening själv? Linnér och Westerberg tycker det, om det handlar om lärande och kunskap måste det ske i samtal mellan lärare och elev men också mellan elev och elev. Den tanken tillhör den socialkonstruktionisktiska sättet att se lärande på. Det tycker jag är väldigt intressant eftersom de sägs att elevernas sätt att tänka och arbeta påverkas av sociala och kulturella förutsättningar. Det har jag sett i min klass, när det är grupparbeten, så passar det bäst för dom som kan uttrycka sig bra i grupp och inte är blyga för att säga vad de tycker. Mindre bra går det för de elever som e mindre sociala, dom hamnar i skuggan av dom som gillar att höras och därmed inte medverkar lika mycket i arbetet.
För att alla ska kunna arbeta i grupp och då bli mer sociala kan man börja i mindre grupper och läraren placerar eleverna i grupper. Enligt mig så är det viktigt att kunna samtala i grupp, men det är inte lätt för många elever, därför behövs det övas på.
Tjo tjejer!! :)
För att alla ska kunna arbeta i grupp och då bli mer sociala kan man börja i mindre grupper och läraren placerar eleverna i grupper. Enligt mig så är det viktigt att kunna samtala i grupp, men det är inte lätt för många elever, därför behövs det övas på.
Tjo tjejer!! :)
del 3, undervisning med mening
Jag måste börja inlägget med att fråga dig Amanda, hur funkar det egentligen när klassen är på 37 elever? Delas de upp ibland? Hur många lärare är det på så många elever?
I mina klasser är det minst 17 och max 20, känns som att jag blir lite bortskämd haha!
Hur som, har suttit i ett par dagar nu och läst igenom del 3 och hur man skapar mening i klassrummet.. Vad lär jag ut, varför lär jag ut det, vill eleverna kunna det här, behöver de kunna det här?
Håller med en av studentlärarna i boken som sa att det inte alltid är det exakta födelseåret på en viss poet som är viktigt att kunna, utan vad poeten vill säga med sina dikter och/eller texter och vilken skillnad hen vill/har gjort för omvärlden.
Jag är ju praktisk av mig men tycker självklart att praktik och teori bör blandas med varandra och varieras, men den ena studentläraren "Henry" tyckte jag gjorde det så bra när han gjorde ett rollspel för att visa eleverna hur demokratin fungerade i Grekland. Man engagerar eleverna på ett helt annat sätt, iallafall visa av dem.
Men bortsett från allt detta så har jag en elev som Inte vill ta emot hjälp. När hon ber om hjälp slutar hon ofta att lyssna eller avbryter med att hon inte fattar och slutar med att kolla i boken. Har vid ett flertal tillfällen pratat med henne om detta vilket även andra lärare gjort men hon vill verkligen inte ta emot kritik. Hur gör man för att motivera och skapa mening för en 10åring som inte vill? Hon är fruktansvärt uppmärksamhetskrävande och ber ofta om hjälp för att få vuxet sällskap mer än få hjälp med en uppgift..
Oj vilket inlägg, haha! Hej på er hoppas att allt är bra!
I mina klasser är det minst 17 och max 20, känns som att jag blir lite bortskämd haha!
Hur som, har suttit i ett par dagar nu och läst igenom del 3 och hur man skapar mening i klassrummet.. Vad lär jag ut, varför lär jag ut det, vill eleverna kunna det här, behöver de kunna det här?
Håller med en av studentlärarna i boken som sa att det inte alltid är det exakta födelseåret på en viss poet som är viktigt att kunna, utan vad poeten vill säga med sina dikter och/eller texter och vilken skillnad hen vill/har gjort för omvärlden.
Jag är ju praktisk av mig men tycker självklart att praktik och teori bör blandas med varandra och varieras, men den ena studentläraren "Henry" tyckte jag gjorde det så bra när han gjorde ett rollspel för att visa eleverna hur demokratin fungerade i Grekland. Man engagerar eleverna på ett helt annat sätt, iallafall visa av dem.
Men bortsett från allt detta så har jag en elev som Inte vill ta emot hjälp. När hon ber om hjälp slutar hon ofta att lyssna eller avbryter med att hon inte fattar och slutar med att kolla i boken. Har vid ett flertal tillfällen pratat med henne om detta vilket även andra lärare gjort men hon vill verkligen inte ta emot kritik. Hur gör man för att motivera och skapa mening för en 10åring som inte vill? Hon är fruktansvärt uppmärksamhetskrävande och ber ofta om hjälp för att få vuxet sällskap mer än få hjälp med en uppgift..
Oj vilket inlägg, haha! Hej på er hoppas att allt är bra!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)