söndag 25 november 2012

del 2

Hallojs!
Jag vet inte om det bara är jag, men jag har svårt att finna ro till att sätta mig och läsa och skriva inlägg. Kanske är för att man är ovan, vad vet jag :)

I del 2 (Att undervisa är att välja) fastnade jag för kapitlet Frihet Och Bundenhet där är en studentlärare berättar att hon ibland känner sig låst till att undervisningen ska ske på ett visst sätt och innehålla bestämda delar, och att man ibland möts av en attityd av andra lärare att man inte ska ändra i saker och ting.

Jag har ju aldrig varit ut och vikarierat helt själv och verkligen testat på att vara lärare helt och hållet, utan det är ju här under VFUn som jag sett och hört mer hur det funkar i skolorna. Jag har själv inte stött på någon negativitet runt mitt val av undervisningsform eller innehåll när jag väl hållt egna lektioner, snarare tvärtom men däremot är det något jag oroar mig för att jag kommer att möta på i arbetslivet. Jag älskar att testa på nya saker, att variera undervisningen för att kunna nå ut till så många som möjligt och jag vill se till att eleverna tycker det är roligt att gå till skolan och inte bara tycka att det är något tråkigt och jobbigt som måste göras. Samtidigt vet jag inte hur min undervisningform och sätt att bemöta eleverna skulle bemötas i arbetslivet, kanske tycker andra att man framstår som flummig och att eleverna inte lär sig något?


Tjingeling

4 kommentarer:


  1. Hej Ylva!

    Visst är det skoj att få planera och göra sin undervisning på sitt sätt. Men jag har fått den bilden av att på skolan där jag är så vill man gärna ändå att allt ska gå till exakt så som eleverna är vana vid, dvs. så som läraren alltid har gjort. Man får inte ändra för mycket för då blir det fel i huvudena på eleverna...har jag hört. Kan det vara så att det blir fel hos lärarna istället? Om någon kommer och gör undervisningen på ett annat sätt så blir det fel i deras värld. Väldigt mycket verkar gå på gammal rutin. Det är min erfarenhet av de veckor som jag har varit på praktik och då jag även har jobbat som vikarie. vad tror ni? Kan lärarna känna någon sorts konkurrens om vi gör på vårt sätt? Skulle det vara möjligt att vi skulle få kunna göra på vårt sätt till en början så att vi i alla fall får möjligheten att försöka. Därefter kan man reflektera hur det gick och om det var lönsamt och vårt budskap gick fram osv.

    SvaraRadera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. Hej tjejer:). Hoppas ni har det bra på era skolor.

    Jag har också fått mycket positiv kritik och uppmuntran när jag pratat med min luv om mina egna ideer. Jag hoppas att lärarna kan se ny examinerade lärare som en tillgång i sitt arbete, men tror samtidigt att nya metoder och ideer kanske inte alltid blir välkomnade eller hålls med om. Lärarna på min skola är väldigt stressade över utvecklingssamtal och planering för sina lektioner. Jag tror att många av denna typen av lärare inte skulle vilja ändra sina egna rutiner och metoder, då de skulle tycka att det tog massa tid och planering som det inte har tid eller ork till. Men jag tror att om du har en egen klass och gör en ny metod eller undervisningsform som fungerar (som Marjut skrev), så tror jag att de flesta lärarna skulle tycka att det var en bra ide. Alla lärare tycker ju om att se utveckling hos elever.

    Ha det gött så höres vi:)

    SvaraRadera
  4. Kan också känna där jag är att saker och ting ska vara precis som de alltid har varit. Även om det inte uttalas högt så kan jag känna det lite i luften.
    Flera ggr i veckan så har de möten där olika saker diskuteras och man kan förstå att nya idéer snabbt röstas ner även om några få slinker emellan.
    Tror dock att en viss desperation infunnit sig det senaste då de välkomnar alla nya tips de kan komma på=)

    SvaraRadera