Ämne till seminarium?

Hej flickor!

Har ni kommit på något bra och intressant ämne till seminariet nästa vecka?
Har ni hållit i flera lektioner?
Hur pratas det i lärarrummen? Jag menar. kan de prata om något annat än om eleverna?

Del 1, sidan 80

Jag fastnade för denna text; betygen och språket hänger samman, menar Karin. Och språket är avgörande för hur duktiga eleverna är, det vill säga vilka betyg de har och kommer att få.
Tidigare på samma sida beskriver Karin sina utländska elever och deras kunskaper. Hur olika de olika nationaliteterna kan och förstår svenska.
Jag tror att språket är av betydelse, hur pass bra man behärskar den. Däremot anser jag att det gäller även svenska elever. Även de behöver träna upp sin förståelse och sina kunskaper. Att bygga upp sin ordkunskap underlättar alla vid flera tillfällen framöver i livet. Som exempel kan jag nämna att det är även viktigt att man har tålamodet att läsa hela instruktionen vid till exempel en matematikuppgift. För det första måste man förstå de olika begreppen som nämns, men också att man orkar läsa ordentligt vad man ska göra och vad uppgiften går ut på. Mycket av skolarbetet bygger på kommunikation och därför är det viktigt att man behärskar språket, både muntligt och skriftligt. Men hur man ska få utländska elever att enbart prata svenska i skolan om de har kamrater från samma land i deras närhet, har jag inget svar på. Jag kan bara ta mig själv som exempel. jag pratar alltid helst finska med någon som jag vet kan både svenska och finska,eftersom det känns mer naturligt för mig. Det har absolut ingenting med det att göra att jag varken vill prata svenska eller vill lära mig. Det är bara mer naturligt. Och på detta sätt vill jag ju inte såra någon. Inte alls. Jag tror inte att man kan förbjuda elever från att prata sitt modersmål i skolan. Eller vad tror ni andra?

Vi ses på onsdag! Eller hur? Kram :)

Del 3

Hej allihopa!!!

Jag har läst och vill ta upp något jag tycker är jätteintressant och jag skrev om det första veckan, men det var lite fel kapitel då.. :) Det handlar om mångkultularitet. Det var någon mer som skrev om det i bloggen, men det är bra ämne att prata om tycker jag. Det står mycket om det i alla delar av boken, framförallt i del 3. Det är något som alla kanske tolkar olika. Det är brett och kan betyda mycket, vad tycker ni om det? Vad betyder det för er? Jag har alltid varit uppväxt med att det finns olika kulturer på mina skolor och i varje klass, men i min Vfuklass är det faktiskt ingen med annan kultur, och inte på skolan heller.. Kanske någon enstaka säger min Luv. Det är väldigt sällan det är så, och vad kan det bero på? Som Kristin skrev, hur ska man få de elever att prata svenska i skolan, för att lära sig språket bra? Man kan inte bestämma hur en elev ska prata, men i skolan borde det vara Svenska så man utvecklas och kan förstå för annars har man kvar det, som man pratar hemma som då är sitt hemspråk. Det är nog väldigt vanligt tror jag!
Det är nog svårt för lärare att få alla elever involverade och att de ska tala svenska hela tiden, även om man har ett annat modersmål. Det är ett bra ämne om att prata om på Seminariet, tror jag de flesta tycker?

Hej tjejer. Hoppas ni har det bra och fått vila upp lite under helgen.

Jag  läste igenom kapitel tre och fastnade för två stycken på sidan 167. Där pratar två av lärarstudenterna om att man måste fånga elevernas intressen och att se varje enskild elev. Längre ner kommenterar en av lärarstudenterna att i grundskolan inte ser den framtida nyttan av det de lär sig, för jobb och vidare utbildningar, och att det därför blir viktigare att fokusera undervisningen på de som de just nu är intresserade av.

Jag funderade lite när jag läste detta. Är det ett bra tankesätt, att jobba med elevers intressen för att få den intresserade av skolarbetet? Jag tror att man måste ha en balans mellan lite traditionell undervisning och elevens intressen. För om en elevs enda intresse är tex. fotboll kanske det kan vara svårt att väva in den kunskap som man måste ha i fotbolls sammanhang alla gånger. Men jag håller med om att om man lägger in mer av elevernas egna intressen i undervisningen så kan be bli mer motiverade och på så sätt lära sig mer.

Längre fram i kapitlet så så står det om hur att eleverna påverkas om de inte kan se en mening med det de lär sig. Eleverna gör arbetet bara för att få ett betyg och inte för att ta till sig fakta och metoder som de kan applicera i sitt eget liv och fortsatta lärande. Om mer av deras egna intressen vävdes in i ämnena och samtidigt att de får jobba med uppgifter som de själva han styra till viss del över och utforma på egen hand, kanske meningen med det de lär sig tydligare och roligare. Vilken i sin tur kanske kan leda till att de faktiskt kan ta till sig informationen och göra om den till meningsfull och användbar information som de kan använda sig av.

I mitt klassrum skulle jag vilja ha det som kallas för kreativt meningsskapande att jag tillsammans med eleverna kan samtala och arbeta tillsammans för att nå kunskap och mening. Att här väva in intressen och elevernas egna personlighet och erfarenheter.På sidan 163 skriver författarna: "Vi är övertygade om att mening i undervisning och utbildning är direkt kopplad till ett aktivt och engagerat kunskapsarbete liksom till ett kreativt och nyfiket lärande."Jag håller med om detta. Jag tror att man genom att jobba tillsammans, med ämnen som intresserar eleverna och väcker deras nyfikenhet och vilja att veta mer, kan eleverna få en meningsfull utbildning.

Blev lite långt inlägg kanske:p.

Ha en goo vecka nu tjejer så hörs vi:)

I den tredje delen fastnade på sida 180 senmodernt meningsskapande, kan man skapa sin egen mening själv? Linnér och Westerberg tycker det, om det handlar om lärande och kunskap måste det ske i samtal mellan lärare och elev men också mellan elev och elev. Den tanken tillhör den socialkonstruktionisktiska sättet att se lärande på. Det tycker jag är väldigt intressant eftersom de sägs att elevernas sätt att tänka och arbeta påverkas av sociala och kulturella förutsättningar. Det har jag sett i min klass, när det är grupparbeten, så passar det bäst för dom som kan uttrycka sig bra i grupp och inte är blyga för att säga vad de tycker. Mindre bra går det för de elever som e mindre sociala, dom hamnar i skuggan av dom som gillar att höras och därmed inte medverkar lika mycket i arbetet.

För att alla ska kunna arbeta i grupp och då bli mer sociala kan man börja i mindre grupper och läraren placerar eleverna i grupper. Enligt mig så är det viktigt att kunna samtala i grupp, men det är inte lätt för många elever, därför behövs det övas på.

Tjo tjejer!! :)

del 3, undervisning med mening

Jag måste börja inlägget med att fråga dig Amanda, hur funkar det egentligen när klassen är på 37 elever? Delas de upp ibland? Hur många lärare är det på så många elever?
I mina klasser är det minst 17 och max 20, känns som att jag blir lite bortskämd haha!

Hur som, har suttit i ett par dagar nu och läst igenom del 3 och hur man skapar mening i klassrummet.. Vad lär jag ut, varför lär jag ut det, vill eleverna kunna det här, behöver de kunna det här?
Håller med en av studentlärarna i boken som sa att det inte alltid är det exakta födelseåret på en viss poet som är viktigt att kunna, utan vad poeten vill säga med sina dikter och/eller texter och vilken skillnad hen vill/har gjort för omvärlden.
Jag är ju praktisk av mig men tycker självklart att praktik och teori bör blandas med varandra och varieras, men den ena studentläraren "Henry" tyckte jag gjorde det så bra när han gjorde ett rollspel för att visa eleverna hur demokratin fungerade i Grekland. Man engagerar eleverna på ett helt annat sätt, iallafall visa av dem.

Men bortsett från allt detta så har jag en elev som Inte vill ta emot hjälp. När hon ber om hjälp slutar hon ofta att lyssna eller avbryter med att hon inte fattar och slutar med att kolla i boken. Har vid ett flertal tillfällen pratat med henne om detta vilket även andra lärare gjort men hon vill verkligen inte ta emot kritik. Hur gör man för att motivera och skapa mening för en 10åring som inte vill? Hon är fruktansvärt uppmärksamhetskrävande och ber ofta om hjälp för att få vuxet sällskap mer än få hjälp med en uppgift..


Oj vilket inlägg, haha! Hej på er hoppas att allt är bra!

Fastnade för den första delen i boken

då jag just nu befinner mig i en skola som man just är invandrartät.
En skola där större delen av eleverna kommer från andra länder och olika bakgrunder.
Blev förvånad när en av eleverna pratade om hur de hade undvikit minor under sin flykt ut ur sitt hemland och tjejen mittemot pratade om hur en bomb hade exploderat i huset bredvid där de bodde innan de flyttade till sverige.
Alla elever är individer oberoende av etnicitet och bakgrund.
Många elever i en mångkulturell klass slits mellan vilka de var och de är tillsammans med tanken på vad de vill bli.
Vad betyder mångkulturell? Vad tänker ni på då?
Betyder det som sara säger i kap. 3 att man är mångkulturell om man kommer från arbetarklassen och studerar på universitetet?
Att man blandar i sin personlighet.
De elever som växer upp i mångkulturella områden och inte integreras i samhället har svårare att lära sig språket. Detta har jag ett tydligt exempel på i min skola där  det finns 4 somaliska pojkar. Alla kom till Sverige samtidigt men en av dem hamnade i en stad som är "helsvensk" medans de andra hamnade där de är nu(som jag sagt tidigare ett invandrartätt område). Pojken som hamnade i det helsvenska området har bättre kontakt med de "svenska" eleverna och leker med alla ute på skolgården samt behärskar språket väldigt bra.
De tre andra pojkarna håller sig till varandra, pratar somaliska hela tiden och har stora språksvårigheter. De bråkar ofta med de andra barnen och undviker undervisningen så mycket de kan. De vill hellre springa omkring i korridorerna och retas med de andra barnen.
Tror helt klart på att elever som ska lära sig ett språk måste lära sig det genom att prata det och höra det.
Vad tror ni?